På den tiden jag försökte att "bara sluta" så innebar det mest att jag satt med en hjärna som skrek hela dagarna att jag skulle rycka något hårstrå, och sen så brakade det loss i sängen på kvällen ändå då jag inte orkade stå emot längre. Det är jättebra att Nancys familj försöker lyssna och förstå, det är nog det bästa stöd man kan ha, men jag är lite skeptisk till att någon med trichotillomani verkligen är så hjälpt av att familjen tar på sig en roll som hårryckningspolis. Det låter faktiskt väldigt jobbigt. Men, alla är vi olika. Om det faktiskt hjälpt Nancy så är ju det bra.

I wish I could understand the language. Sadly, I could not find any decent research on Olfactory Reference Syndrome.