Рет қаралды 200
Låten kommer från CD:n Ingenjörtrupperna 150 år och är låt nr #9
Sångtext:
En visa vill jag sjunga om livet på Karlsborg,
det leves uti frid och fröjd men aldrig uti sorg.
Refräng:
Fåderullala, fadera, faderadderadde rallala
Det leves uti frid och fröjd men aldrig uti sorg.
När solen kliver uppåt så klar och gul och fet,
då börjar strax en liten en att spela på trumpet.
Så vaknar korperalen och säger: "Gossar grå",
bli liggande i sängarna, så ska I kaffe få".
Han kommer med en bricka med kaffe och med dopp
och säger: "Var så full i fan och tag en kaffekopp”
Så börjar vi klä på oss en vacker uniform,
som tjusar alla flickorna och tar dom strax med storm.
Sen får vi ställa upp oss med tårna i en rad
och magen in och bröstet ut och minen mild och glad.
Och sedan får vi börja med marsch och exercis,
och vrida oss och vända oss på femtielva vis.
Men när som vi bli trötta och värmen blir för svår,
då säger strax löjtnanten: "Jag tror vi hemåt går".
Då en får gå och skyldra och skrika: "I gevär ..."
en ann får vakta tunnorna och lukta på det där.
Om söndan har vi flicks och bal och svänga om på tå,
och aldrig nånsin sluta vi förrn klockan slagit två.
Och viljen I nu veta vem visan diktat har?
Jo, det har Kirre Wiberg. En liten, rälior kar.
Info:
Visan uppges i Karlsborgs fästningsmuseum ha skrivits 1907 av den i texten omnämnde Kirre Wiberg, vilken var artillerist. Visan var en av arméns mest populära marschvisor och texten finns med flera variationer, varav denna är från 1915. Götaingenjörerna (Ing 2) är de som med all säkerhet tog med sig visan till Laxön.
ALL UPPHOVSRÄTT GÅR TILL "MÄLARSEXTETTEN" OCH "INGENJÖRTRUPPERNA 150 ÅR"