Romaner du inte kan lägga ifrån dig!

Litteraturens kraft är förunderlig, den kan hjälpa oss att förstå och känna med människor som har helt andra livsöden än vi själva. Här är två exempel på starka, skönlitterära böcker som försöker tolka traumatiska händelseförlopp, som i efterhand kan verka närmast obegripliga.
Kvinnor som pratar, Miriam Toews (Rámus, övers Erik Andersson)
De förlorade minnenas ö, Yoko Ogawa (Tranan, övers Vibeke Emond)

[@andersmartinsson1952]

Alltid lika intressant och givande!

[@YukikoDuke1]

Kära du, tack för att du tittar!

[@ellynilsson3837]

Tack för många givande boktips den senaste tiden. Jag plockar hem dem från biblioteket efterhand. De känns som skatter som jag öppnar en efter en. Bra när du hänvisar till äldre romaner som haft sin tid i rampljuset, men som jag oftast inte har tagit del av. Fast "En gåtfull vänskap" av Yoko Ogawa känner jag igen. Den är svår att glömma.

[@YukikoDuke1]

Tack för att du tittar, Elly!❤️

[@larsthufvesson9725]

Tack för Dina tips! Jag har nu plats 12 i kön till Yoko Ogawa och är mycket nyfiken på den. Så trist att Du inte är med i TV längre 😪

[@YukikoDuke1]

Å, tack för de orden! Så fint att du får chans att läsa Ogawa, hon är riktigt, riktigt bra. Du får berätta vad du tyckte sedan!

[@larsthufvesson9725]

@@YukikoDuke1 I går kväll kunde jag hänta ut boken på biblioteket. Boken gjorde verkligen skäl för epitetet "Romaner du inte kan lägga från dig!" Jag var var helt enkelt tvungen att läsa färdigt idag. Jag har läst en del dystopiska romaner typ Faharenhet 451 och 1984. En senare roman var Julia & Pau - en försommarberättelse av Peter Fröberg Idling. Fast Ogawa var en annan division. Även om det är tung materia så är den otroligt lättläst, sidorna bara rinner iväg. Fint med två parallella berättelse både med Herr R och Skrivmaskinsflickan. En skickligt gjord översättning bidrar säkert. Läste du kanske den på originalspråket?

[@YukikoDuke1]

Hej, fina du! Ja, jag läste den först på originalspråk, sedan i översättning. Den är fin i båda versionerna. Så roligt att du tyckte om den! Jag tycker att den är så fint genomförd - och lägger man till det faktum att den publicerades alldeles innan Japan skulle högtidlighålla 50-årsminnet av 2:a världskriget (som man helst inte talar om) - ja, då förstår du vilken tyngd boken hade i Japan... Fast det behöver man ju inte tänka det minsta på, bara surfa fram genom historien.

[@rolffahlen6061]

Mycket intressant. Jag var i Japan 1995, och slogs av befolkningens ovilja att ens beröra Japans ev ”skuld” etc...

[@YukikoDuke1]

Japans krigsskuld är en komplex fråga, som inte går att avhandla på några få rader. Den yngre befolkningen får lära sig så lite i skolan att många är närmast okunniga om den japanska aggressionen under kriget. Många i den äldre generationen tycker att Japans krigsskuld går att kvitta mot civilbefokningens lidande under de amerikanska terrorbombningarna i krigets slutskede (de 60 största städerna låg som bekant helt i ruiner 1945) och atombomberna mot Nagasaki och Hiroshima. Som faktiskt var helt obefogade, Japan fredstrevade då sedan några månader tillbaka. Men terrorbombningarna och atombomberna är amerikanska överträdelser som bör diskuteras för sig, den japanska krigsskulden går aldrig att urskulda. Det handlar om ett land som på några få decennier hade arbetat sig upp från feodalland till moderniserat samhälle och ville bli som alla andra stormakter - ha kolonier. Det Japan inte hade insett var att de andra stormakterna började göra sig av med/mista sina kolonier, att kolonier hörde den gamla tiden till och att en ny tid randades.

[@ElzasBokhylla]

"Kvinnor som pratar" måste jag läsa men vet inte riktigt om jag vågar! Känns samtidigt som jag måste så att deras röster blir hörda. Jag älskade "En gåtfull vänskap" och jag är väldigt nyfiken på "De förlorade minnenas ö", hoppas på att få den läst i mars 😊

[@YukikoDuke1]

Hallåj! Åh, läs "Kvinnor som pratar", det är så mycket mer än en roman om övergrepp. Det är en rundmålning av en helt annan sorts samhälle, ett filosofiskt funderande kring kvinnors situation - liknar inget annat. "De förlorade minnenas ö" är ganska olik "En gåtfull vänskap" men ställer väldigt många viktiga frågor. Om minnets betydelse för oss på olika nivåer: vad betyder minnesförlust i en diktatur, men också för oss som människor i största allmänhet. Vad händer när vi inte har minnen att falla tillbaka på - kan vi överhuvudtaget gå framåt då?